Artikel
02 feb 2024

Eviga licenser – det största problemet vid digitalisering i Sverige

Det offentliga Sverige investerar varje år över 30 miljarder kronor i digitalisering. En stor del av summan går till att förvalta gamla system, somliga utvecklade på 90-talet. Man har ingått i licensavtal som är svåra att säga upp, vilket sätter konkurrenskraften ur spel och hindrar Sverige från att hänga med i utvecklingen av det digitala. Hur ska vi se till att möta de svenska behoven i dag och i framtiden, om vi hela tiden investerar i det förflutna? 

Varje år lägger Sverige mer och mer pengar på att förvalta gamla system eftersom man ingått i så kallade ”eviga licenser”. Kortsiktigt kan en sådan upplevas som en trygghet, eftersom man som kund har en evig nyttjanderätt. Man har samma leverantör och vet vad man kan förvänta sig. Långsiktigt strider det här direkt mot LOU, Lagen om Offentlig Upphandling, eftersom konkurrenskraften snedvrids eller slås ut helt. Sett över tid förändras ens behov och till slut har offentliga verksamheter kört fast i gamla system som inte kan anpassas. Det här anser vi på Pulsen Omsorg vara en av de stora förklaringarna till bilden nedan, som visar hur Sverige dalar på rankningslistor av digitaliseringsgraden i offentlig sektor i EU och åtta andra länder:

Ett av de mest påtagliga problemen med eviga licenser är att de skapar en stark – önskad eller oönskad – beroendeställning gentemot en specifik leverantör. När organisationer har investerat betydande resurser i att anpassa sig till ett system, kan det vara skrämmande att överväga att byta till en konkurrerande lösning. Detta innebär att konkurrensen åsidosätts, och leverantören av den eviga licensen har en relativt fri hand att diktera villkoren.

Konkurrensverket, som är ansvarigt för att övervaka konkurrens och upphandling i Sverige, har i flera uttalanden lyft fram farorna med eviga licenser. De har betonat att sådana avtal kan snedvrida konkurrensen och förhindra att offentliga medel används på ett effektivt sätt. Konkurrensverket uppmanar organisationer och myndigheter att vara försiktiga när de överväger avtal med evig licens och i stället främja konkurrens genom regelbundna upphandlingar.

LOU anger (LOU 2016:1145 §14) att direktupphandling genom frivillig förhandsinsyn är ett förfarande som får ”användas endast om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen”. Vad är då en konstruerad avgränsning av förutsättningarna? Förvaltningsrätten gör i flera fall bedömningen att den upphandlande myndigheten har stor frihet att själv utforma och definiera upphandlingsföremålet. Det här gör att många myndigheter lutar sig tillbaka mot avtalsstrukturer som eviga licenser trots att det strider mot det faktiska kravet på konkurrens.

I ljuset av Konkurrensverkets ståndpunkt och rättsfall som ifrågasätter avtal med evig licens, är det ännu tydligare att organisationer och myndigheter i Sverige måste vara försiktiga med att upphandla baserat på sådana avtal. Det är av yttersta vikt att följa LOU:s krav på transparens och konkurrens när man hanterar IT-avtal för att säkerställa att offentliga medel används på bästa möjliga sätt och att digitaliseringen främjas på ett hållbart sätt. Eviga licenser, i det rättsliga och konkurrensmässiga sammanhanget, är alltmer ifrågasatta och bör därför inte vara den normativa lösningen för svenska organisationer. Att höja blicken och utforska marknadens övriga alternativ är nödvändigt för att Sverige ska förbli konkurrenskraftigt.

FREDRIK HAASE
Sales Manager, Pulsen Omsorg

Vill du veta mer om Pulsen Omsorgs processer? Kontakta oss direkt på info@pulsenomsorg.se